Belive in the magic

Jag rensar min bokhhylla. Jag hittar en bok som heter The normal Chaos of Love. Det var på den där hyllan med litteratur jag  har kvar sen universitetet. De där böckerna jag inte bläddrat sen i dess och som förmodligen bara står kvar för att visa omvärlden att jag minsann läst tunga saker. Alla de där böckerna, som kostat en student en förmögenhet, de åkte i soporna.

Men det var inte om den utdragna Feng Shui attacken som drabbat mig som  jag tänkt skriva om  egentligen, utan om det faktum att jag läste en del om kärlek. Jag skrev en uppsats, om kärlek i enlighet med sociologiska teorier. Jag minns en diskussion med min handledare.

Han hävdade att det jag pratade om inte alls var kärlek. Kärlek var inte kärlek om man inte föll huvudlöst och frångick alla de där reglerna och krav man har. Jag hävdade att jag inte skulle kunna leva med någon som inte delade mina värderingar, som inte var trevlig mot min familj och en rad andra saker. Han sa att jag inte pratade om kärlek.

Så här i efterhand undrar jag om det är därför jag väljer att leva ensam; för att jag tänker för mycket. För att jag inte förmår att vara tillräckligt naiv. Somewhat I don't belive in the magic.