Skillnaden

I mitt förra samboskap kunde jag längta ihjäl mig efter att min sambo skulle åka på jobbresor så att jag slapp honom. Jag längtade efter det där andrummet. Jag planerade kvällslånga skumbad med glossiga magazin och sushifrossa eftersom han inte gillade sushi.

I mitt nuvarande särboskap är det ganska mycket tvärt om. Jag lever i andrummet och tänker att det var lite skönt att jag just idag inte längtar efter honom mer än att jag kan låta bli att knacka på dörren bredvid. För normen med honom är att längta efter närheten, vilket är så väldigt mycket mer tilltalande än att längta bort från den.

Morgonprat

Vi var uppe sent igår bägge två, på varsitt håll. Bland frukostbestyren lagom till lunch ringer han mig, och jag går över till hans lägenhet i pyjamas. Han är nyduschad och luktar underbart. Vi kryper ner i hans säng och blir kvar där i ett par timmar. Vi pratar och pussas och fånler och gullar och älskar till sist. (jag vet, vi är äckliga). Efteråt gör vi upp regler för vad vi tycker  vore otrohet; om vi har sex med andra skall vi alltid använda skydd. Det är han som tar upp det under en flyende rubrik som heter 'nu när vi har ett förhållande'. Den följs av en lika flyende 'skall vi åka bort tillsammans på semester?'. Och ett 'du får inte bli kär i mig'. Jag är kär i dig säger jag, de allra felsta dagar numera, och det är inget att oroa sig för. För ibland vill jag knappt se dig på flera dagar. Det här är vi, jag vill ha det så här. Så gullar vi lite  till.

Sen står vi i duschen alldeles för länge medan vattnet hittar nya vägar mellan våra kroppar. Vi busar med att spola kallvattten på varandra eller kasta tvållödder. Och där bland aprikosdoftande skum säger han att han tagit betalt för sex, två gånger, 2 000 dollar. Fast det var flera år sen. Jag säger att igår fick jag tantramassage. Jaha. Det var det liksom. Vad brukar vanliga par prata om undrar jag sen?