I mitt nuvarande särboskap är det ganska mycket tvärt om. Jag lever i andrummet och tänker att det var lite skönt att jag just idag inte längtar efter honom mer än att jag kan låta bli att knacka på dörren bredvid. För normen med honom är att längta efter närheten, vilket är så väldigt mycket mer tilltalande än att längta bort från den.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment